Desperate Moments

Det mest absurda samtalet jag bevittnat på länge vid coops lösgodis igår:

äldre dam: "Titta hääär! Ahlgrens limosiiiiner!"
barn (kanske 9-10 år): "mmm"
damen: "ojojoj, titta vad stooora och lååånga de är....!"
barn: "jo.."
damen: "ojoj... titta... vad tjocka och långa.. ååå det vattnas i munnen på farmor när jag ser något så... stooort...mmm..."

Eeeehh..? Pratar vi fortfarande om godis här..? Fick bita mig hårt i läppen för att inte ställa mig som ett skydd framför barnet och utbrista "Take it easy now grandma!".

Skulle behöva semester nu för jag börjar bli så trött. Helgerna räcker inte till. Denna helgen hade jag kalas för darling och sedan på söndagen på grillfest för förståndshandikappade. Det var ganska trevligt båda delarna. De sistnämnda tyckte jag var söt och två av dem masserade mina axlar (väldigt försiktigt som tur är för de kan va grymt starka).

För övrigt så kan jag meddela eventuella tvivlare att jag fortfarande cyklar varje dag, trots regn och rusk. Det värsta är inte regnet utan VINDEN. "Kom i bikiniform på en dag!" snackar vi alltså. Jag har motvind både på dit- och hemvägen. Ingen elcykel i vägen kan ta dig till jobbet på rimlig tid på morgonen i halv storm motvind. Det plus kastvindar från sidan - där har ni min morgon! Men jag kan verkligen rekommendera att cykla till jobbet om man har möjlighet för det är faktiskt skönt..

Meeeen är som sagt väldigt trött. Önskar jag också hade långhelg denna veckan. 43-timmar vecka nästa vecka.. gäääsp...

Efter en rolig helg i gott sällskap vaknade jag till en söndag fylld av tomhet. Känner mig helt urladdad idag. Skittråkig känsla som jag hoppas ska försvinna så fort som möjligt. Försöker peppa mig själv men det går inte idag.

Det är såna här dagar man måste genomlida för att uppskatta de bra dagarna och det kunda ha varit mycket mycket värre. Ska städa lite i gästrummet/kontoret och se om jag kan fixa lite bra feng shui.

Skrev fel sist. 11 mil på fyra dagar cyklar jag. Cyklar ju både dit och hem. Så nu när vi utrett denna viktiga information kan vi gå över till annat viktigt. Eller inte. Har total bloggtorka. Längtar tills fredag kväll. Behöver verkligen komma ut och skratta lite. Eller mycket.

Förresten - ni som tror att en elcykel är en moppe, ni är helt dumma i huvudet. Det är ingen pensionärscykel heller som avundsjuka människor påstår. Sjukt mycket avundsjuka människor överallt. Kan man inte bara glädjas över andras lycka och inte försöka få dem att må sämre?

Sorry för dålig uppdatering som det heter på bloggspråk. Jag har varit upptagen med annat helt enkelt. Men nu är det fredag och jag måste inte vara på jobbet eller äta eller sova i alla fall så nu bloggar jag lite.

Denna veckan har jag cyklat till och från jobbet hela fyra gånger, vilket innebär ca fem och en halv mil. Cykla är väldigt roligt, jobbigt (särskilt när det alltid lyckas vara motvind åt båda hållen) och avkopplande. Idag var det även mättande då jag knaprade i mig ett hundratal flugor på vägen hem bara genom att andas.

Annars har jag väl inget direkt att tillägga just nu. Försöker mest bygga upp min vardag och få den att gå ihop. När man arbetar heltid gör den tydligen aldrig det. Dygnet har helt enkelt för få timmar. Inte mycket jag kan göra åt det dock. Har inte ens hunnit fatta att det är helg IGEN och måste planera in vad som göras skall..... För inte kan man passa på att bara ligga i sängen och äta godis och kolla på film. Aldrig. Någonsin. Trots att det är det jag längtar efter varje vardagsmorgon när jag släpar min trötta kropp ur sängen.


Nu måste jag hitta en dammtrasa eller nåt så darling inte tror att jag bara suttit framför datorn och bloggat sen jag kom hem!

Idag har jag köpt en ny cykel!! Den 22 kg tunga kolossen släpade jag upp för trapporna och in i lägenheten alldeles själv efter att ha cyklat hem den till affären. Nästan bra att den är så stor och tung för annars hade jag förmodligen sovit med den i sängen. Ps. Den ska inte bo i lägenheten. Då hade vi inte fått plats själva. Ds

Läste precis att Karlskrona ska satsa 1 miljon kronor på rökavvänjning till personal inom kommunen. Jag vill gärna att folk ska sluta röka men det tar emot att det ska satsas pengar på folk som tagit ett vuxet beslut att röka och kanske inte ens är intresserade av att sluta. Kan de inte satsa pengar på oss som aldrig började röka istället i så fall så kanske rökarna blir motiverade att sluta? Skulle vara mycket mer rättvist tycker jag! Hepp!

i carry your heart with me
(i carry it in my heart)
i am never without it
(anywhere i go you go, my dear; and whatever is done by only me is your doing, my darling)
I fear no fate
(for you are my fate, my sweet)
i want no world
(for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart (i carry it in my heart)

Love you each <3

I want you to know one thing
You know how this is

If I look at the crystal moon
At the red branch of the slow autumn at my window
If I touch near the fire the impalpable ash
Or the wrinkled body of the log
Everything carries me to you
As if everything that exists - aromas , light , metals
Were little boats that sail toward those isles of yours that wait for me

Well , now
If little by little you stop loving me
I shall stop loving you
Little by little
If suddenly you forget me
Do not look for me
For I shall already have forgotten you

If you think it long and mad the wind of banners that passes through my life
And you decide to leave me at the shore of the heart where I have roots
Remember
That on that day , at that hour , I shall lift my arms
And my roots will set off to seek another land

But if each day , each hour , you feel that you are destined for me
With implacable sweetness
If each day a flower climbs up to your lips to seek me
Ahh my love , ahh my own , in me all that fire is repeated
In me nothing is extinguished or forgotten
My love feeds on your love , beloved
And as long as you live , it will be in your arms without leaving mine

- Pablo Neruda

Okej, vi säger såhär... Var jag inte sockerberoende innan den här påsken är jag det garanterat nu. Kom hem från jobbet och istället för att äta en macka eller så åt jag thai-rester till förrätt, godis till "huvudrätt" och kakor till efterrätt. Jag kan inte få nog av det nu. tyyyypiskt... önskar min nya cykel kan levereras snart så jag kan börja bli mer hälsosam. Det här går inte!

Så är det kallt och regnit när jag ska börja mitt nya liv. Vad hände här? Men jag ska inte gnälla mer nu för det är despan ikväll och jag har tre nya böcker att läsa och vi har hela underbara våren och sommaren framför oss. Bästa tiden!

Spenderar dagen bortprioriterad av familj/vänner/sambo. Det är ömsesidigt så det gör ingenting. Jag har redan fått mitt och darlings påskgodis. That's all I need idag. Hade stora ambitioner att vårstäda hemma hela dagen, men hittar hela tiden på annat att ägna mig ut. Typ plocka ögnbrynen och kolla facebook och äta godis. Samtidigt gnager ångesten mig i hasorna. Vi får väl se vad/vem som blir uppäten först. Bring it on säger jag bara.

Hur tänkte jag när jag satte upp mig på att fixa fredagsfikat tills imorgon?? (jag vet att det inte är fredag imorgon, men det fick bli så av förklarliga skäl..) Slutade kl 14, åkte och handlade EKOLOGISK grädde (varsågoda, ät den med omsorg för den var svindyr), glömde köpa ägg, kom hem och såg att jag låtit 2 liter mjölk stå framme hela dan och ruttnat......... Så jag fick snällt promenera till affären och handla. Igen. Sedan blev jag hungrig och nu är klockan snart fem och jag har inte ens börjat baka. Det är 30 pers som ska fika så det är bara att sätta igång. Trött.

Idag har jag fyllt igen en grop mitt ute i skogen, långt bort i nowhere. Med en trasig spade. Det låter väldigt desperate housewives eller hur? Bara stilettklackarna och aftonklänningen och en död kropp som fattades. Men det va inte riktigt så dramatiskt för det var bara en trappa till en jaktstuga jag grävde kring. Däremot var det lite smådramatiskt att jag höll på att förfrysa hela mig till den gräns att jag nästan fick panik. Killarna tyckte inte ens synd om mig. De tyckte jag kunde åka hem. Tror ni att jag ville stanna kvar där ute i nowhere utan människor som brydde sig om mig? Eh, nee det ville jag inte. Så jag fick vackert traska de 1-2 km genom den djupa skogen mitt bland alla blodtörsiga vilda djur som gnagde mig i hasorna.

De nya grannarna är inte ett dugg trevliga och dessutom totalt talanglösa på att parkera. Det känns faktiskt inte alls så dåligt som man kanske kan tro för nu spelar jag musik för fulla muggar i köket (ordvits, haha..) utan dåligt samvete. Känner mig as-cool här på andra sidan väggen och säger saker som "The war is on BITCH!!". Eller jag säger ingenting, men jag tänker så. Och är jätte cool.

Idag har jag jobbat 11.5 timma, kom hem, städa toaletten, slängde in en maskin tvätt och nu är det väl egentligen sovdags. Har varit helt mosig i huvudet idag. "Sommartid - inte så bra!" som Sean Banan skulle sagt... Inte har jag haft tid att förbereda mig inför mina första samtal imon heller. Är lite nervös för dem.. Men det får bli bra.

Nu blev detta ett åvasynddetärommig inlägg, men det känns ALLTID så efter dessa tortyr-måndagarna. Fördelen är att varje dag resten av veckan känns som fredag!